Två saker i mitt liv:
Ett.
”Att läsa är som att andas”, svarade en gång Per Wästberg, då någon påpekade att han alltid syntes med en bok. Instämmer helt och fullt. Böcker är som vänner, tysta vänner. De har funnits med mig hela mitt vuxna liv.
Två kategorier: faktaböcker och skönlitteratur. De senare dominerar alltmer mitt läsande. Skönlitteratur inbjuder, talar till oss och gör oss delaktig i texten, antingen vi vill eller inte.
Favoritförfattare brukar man ange, så här kommer några av dem, utan rangordning: William Sarroyan, Leonard Cohen, Thomas Tranströmer, Wislawa Szymborska, James Joyce, Staffan Söderblom, Göran Tunström, Virginia Woolf, Kerstin Ekman samt flera av de amerikanska beatpoeterna.
Det finns flera japanska haikupoeter från 17-och 1800-talen, där Basho brukar anges som den främste av dem. Min favorit är Issa. Hans självdistans och humor har fått mig att skratta högt flera gånger.
Två.
Natur, landskap och de djur som finns i det, främst fåglar. Detta har följt mig sedan tonåren. Framför allt är det relationen mellan människa och djur som roar och lockar, inte minst hur det förhöll sig med detta för i tiden. Zoologi från 17-och 1800-talen säger också en hel del om människan, hennes grundläggande villkor och hur man uppfattar djur och natur omkring sig.
Min egen relation till fåglarna är till stor del kopplad till hur och var de uppträder i landskapet, deras beteende. Det, fascinerar. Och ibland tror jag att det är det enda jag kan skriva om, både faktamässigt och litterärt.
Under de senaste tio åren har jag en spalt i Fåglar på Västkusten, som kommer ut fyra gånger per år. Jag har också publicerat haikudikt i tidningen VI (pris) samt förekommer i ett par antologier av Fri Haiku som ges ut av Svenska haikuföreningen.
Boken ”svenska fåglar – sedda genom en haikulins” är min debut, som författare.
Formalia: i yngre år arbetade jag på kontor, i fabrik, var auktionsarbetare m m innan jag utbildade mig till lärare i historia, geografi, svenska och religionskunskap med inriktning på grundskola och gymnasium. De sista 35 åren av arbetslivet ägnade jag åt detta, mest på gymnasiet.
Därefter har jag återgått till att läsa böcker och se på fåglar. På heltid.